Egentligen är det bara öronen som skiljer oss åt, jag blir nog snart lika rynkig i nian som gubben är. Nåväl, vi trivs väldigt bra ihop och jag skall se till att få vara här med honom resten av mitt lilla hundliv. Jag försöker att vara så duktig jag kan för då har vi så mysigt. Han killar mig på magen när jag kommer fram för att busa, lägger mig på rygg och sparkar med mina framtassar. Jag är jättekittlig på min lilla mage. Han vill att jag skall kämpa lite också så vi har små korta fighter, för det mesta får jag vinna men ibland åker jag dit och då sätter jag mig på ändan och tittar på honom, Han är egentligen ganska stark, även om det inte syns utanpå.
Kolla här nu killar han mig på magen och jag tycker att det är så roligt. räcker ut tungan åt honom så killar han mig ännu mer och jag tycker att det är såååå roligt, Igår åkte jag med den gula stålmaskinen igen i den lilla korgen. Nu vet jag att gubben blir sur om jag försöker hoppa ut så jag sitter och tittar på alla hus som susar förbi. Ibland dyker det upp en eller annan hund men det går så fort så jag hinner inte heja på dem. Skit samma jag är nog för liten för det i alla fall..
Ni ser att jag är stark som en grizzlybjörn och ger gubben en riktigt fight om livremmen. Jag vinner för det mesta men ibland lurar gubben mig och håller emot så hårt så hårt. Undrar ibland om han bara är snäll och låter mig vinna eller om jag verkligen är så stark som jag tror? Idag har min människomamma åkt ner till havet för att sola och bada. De andra tre, min människosyster och hennes kompisar ligger på takterrassen. Då får jag ha gubben för mig själv och det känns bra, då kan vi sova middag tillsammans utan att det springer en massa människor ut och in i dörren.
VOV! Jag fick träffa min nya kompis Sally en jättestor tant som absolut inte ville leka med mig i går kväll. Hon bara försökte hoppa upp i knä på sin husse och sin människosyster och ibland for hon upp i gubbens knä också. Hon känner honom sedan länge och de gillar varandra väldigt mycket det sa han och kliade henne på huvudet. Då blev jag arg, sur och deppad, det kan ni skriva upp. Jag skällde ut tanten efter noter och hennes husse sa, -Sally, nu skäms jag för dig, ner och lek med den lilla valpen.
Nå väl, hon kommer nog att gilla mig till slut tror jag och jag kanske blir mer poppis när jag tappat mina sylvassa tänder som kliar så infernaliskt....Nu skall jag krypa ihop bakom gångjärnen hos gubben och sova en stund. -Du måste sova lilla Goza så du växer och blir stark....det säger gubben. Han tror jag på,
Vov!
Goza von Järnepalm
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar