Oroligheterna blev glädje istället...

Här slog både mitt och gubbens hjärtan extra mycket.
Bara för att jag ligger hos min människomamma och
myser nere på rocken innan hon åter tillbaka hem till Sverige.

..vi var nog lite oroliga båda två i går. Jag för att jag skulle få en spruta mot Rabbies en mycket farlig sjukdom som djur kan få och gubben för den konstiga prck han fått på sin ingravering av ett lejon på ryggen

adet lilla vaccinsticket orodae mig inte mycket och gubben kom tillbaka och hämtade mig hos tant Sally efter bara en krot stund. JA vi hundar kan ju ointe klockan så bra och oavsett om våra vänner är borta i en minut eller fem timmar så spelar det egentligen ingen roll för oss, bara de kommer tillbaka till oss. Fick reda på att gubben och hans kompis Jonny, tant Sallys gubbe hade suttit och väntat i fem timmar.


Idag kom även tant Molly och hälsade på hos oss. Hennes gubbe och gumma var oroliga över hur min gubbe mår och det var ju verkligt snällt. Tant Molly blir snällare och snällare med mig men hon dreglar och är lite småknepig fortfarande när jag lägger mig ner och skäller. Fast snart fattar hon säkert att jag är ju så liten och vill bara leka med henne. Fa

st jag är tyngre än tant Sally i alla fall. Väger 3780 gr och det är ju inte fy skam, eller hur.

Min gubbe han har en massa konstiga svarta klumpar som låter ibland och de har bara ett enda stort öga. det klickar  och rasslar ibland och jag brukar försöka skrämma dem ibland men de är inte det minsta rädd.

-Hörru din lilla lopphög anfall inte mina kameror, säger gubben och skrattar. Jag fattar inte varför han kallar mig lopphäg då veterinären sa att jag inga loppor hade. Det är väl något svenskt skämtord kan jag tro. JAg badade igår och blev löddrig, fick lite lödder i ena ögat och det sved lite bara. Nu skall vi visst åka ner till stan..

Vov!
Goza von Järnepalm