I natt var det väldigt konstigt. Ingen av de som har bott här hos gubben och mig i snart tre veckor gick ut. Alla stannade hemma, utom min människosyster och hennes kille som jag gillade väldigt mycket. De andra plockade fram stora plastlådor och lade på golvet. Där stoppade de ner alla roliga saker som jag brukade bära runt på stringkalsingar, bh:ar och massor av strumpor. Gubben var lite depp men han försökte inte visa det utan satt ute vid bordet vi har på tomten och drack lite vitt vit som han klagade på hela tiden. Förstår inte varför han drack ur sitt glas när allt var fel, surat, torrt varmt bläää...Varför gick han inte och slog ut det bland mina fiender, melonerna? Han är konstig ibland gubben, men jag lär mig nog att hantera honom snart skall ni se.
Det var den här natten som min människomamma Suz och min människosyster Ebba och hennes kompisar skulle åka hem. De skulle flyga tillbaka till Sverige igen och lämna gubben och mig kvar här i vårt hyrda hus. Det kom en stor buss smygandes fram i natten och plötsligt var allt som förgjort. Alla fyrkantiga plastlådor stoppades in i bussen, man pussade gubben och mig och så försvann man. Vips så var de borta med ett brummande...
Gubben blåste ut ljusen som vi har på en plastbricka och ställde in den i bokhyllan inne i huset. Han satt sig i soffan och glodde på den fyrkantiga lådan, som visar bilder och låter förskräckligt. Där satt han tyst en stund och sedan började han att plocka ihop bland alla sopor. -Det kommer en ny dag i morgon, sa gubben och släckte lamporna.
Vi var ensamma och klockan var 03,22.
Vov!
Goza von Järnepalm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar