Utan öron men glad ändå...

Hej, jag heter visst Goza! Jag vet inte vem min riktiga mamma och pappa är. Det var förmodligen ett sånt där "One nights stand" som människorna pratar om. Jag vet inte vilken sort jag är och ingen tyckte om mig. De klippte bort bägge mina öron och min fina svans sedan kastade de mig i en soptunna. Det var tur att en tant hittade mig, annars kanske jag hade dött. Den tanten hade en kompis som heter Patrica och hon satte ut en annons här på internet att jag fanns och behövde någon som tog hand om mig. Man kan ju inte klara sig själv när man är så liten som jag!

Egentligen vet jag ju inte hur liten jag är men det skall gubben där jag skall få bo ta reda på. Han tror att jag kanske är 8-10 veckor. Mina avklippta öron och svansstumpen är läkta så jag är nog frisk och kry i övrigt. Skall gå till hunddoktorn för kontroll snart...

Ute på gården här uppe i El Limonar II har gubben en massa grönt gräs med stora kulor i. Dem skall jag ge mig på och i morse sedan jag pinka innan för ytterdörren, gubben han inte med för hans långa ben tar det tid att få över sängkanten då rusade jag ut och dök huvudstupa in bland ogräset.

Herre jesses vilken röra det blev och gubben kom och lirkade loss mig. -Strunta i melonerna, sa han.

När han ropar Goza då skall jag springa det snabbaste jag kan, fram till honom för då får jag godis. Enkelt va? Det gör jag ofta och nu vet jag att om jag sätter mig då tar han tag i min ena tass och säger -Tack, tack sedan jag fått godisbiten. Knepig figur och jag känner inte igen ljuden han har för sig heller, man man lär väl sig med tiden....

Han lyfter upp mig och lägger mig i soffan när han skall dricka kaffe. Då kryper jag tätt intill honom och lägger mitt huvud på hans ben. Då stryker han mig över ryggen och det är faktiskt väldigt gosigt, då somnar jag. Det kanske är därför han kallar mig Goza?

Gubben kallar de jag bodde med tidigare, de som slängde mig i soptunnan för djurplågare. Skulle de komma hit så skall han kastrera dem. Det vet jag inte vad det är men det låter inte så trevligt. Sedan skall han klippa av dem deras öron också. En människa utan öron kan inte ha mössa för den ramlar ner över ögonen och då ser de ingenting. För mig går det bra ändå för vi hundar har ju inte mössor.

Jag hoppas att allt skall bli bra för både mig och gubben och han berättade i dag på morgonen att jag har både en människomamma, en människobror och en människosyster. Både mamman och systern kommer jag att få träffa om två dagar för då kommer de ner hit till Spanien. Det ser jag fram emot för gubben har sagt att de älskar hundar de med. Min människobror kommer inte med hit, han stannar hemma, men gubben tror att han också kommer att gilla mig.

Vore roligt om ni fortsätter att titta till mig här ute på blogen.

Vov!

Goza von Järnepalm (ganska smarrigt eller hur)