Att sova är livets krydda! I alla fall för lilla mig.

...av någon anledning känner jag att det bästa är att krypa så nära gubben jag kan när jag vill ta mig en liten tupplur. Jag känner mig trygg och inte rädd då. För jag vet ju att det lurar många olika faror för oss små hundvalpar här i landet.
Gubben har sagt att om det kommer någon och försöker göra mig illa så kommer han att skicka den individen långt bort från detta jordeliv...låter lite kusligt men jag känner mig trygg när jag ligger nära gubben i alla fall...

Idag fick jag ett så kallat spel. Min människomamma och människosyster gick i taket men gubben bara skrattade. Jag gav järnet runt inne i huset ut på tomten ett varv fram och tillbaka mellan grillen och ytterdörren sedan ett rundbane race inne i köket och så ett snabbt bett i tummen på den som
försökte få fast mig, Gjorde ett jätteskutt rakt in i skohyllan också för där finns det mycket att sätta tänderna i. Detta är livet det mina vänner. Speciellt för en som har legat i en mörk soptunna som luktade illa och trodde att loppet var över. Inte alls roligt för en liten hundflicka att se sig själv utan öron och med en liten stump som svans där längst bak.

Vi gick upp på taket och hade mysparty. Levande ljus och en flaska vin för gubben och min människomamma och lite godis att tugga på. Människomamman som heter Suzanne är livrädd att jag skall smita emellan gallren där uppe och ramla ner och slå ihjäl mig. När hon ropade på mig då jag gick fram till trappan sprang jag dit och fick godis. Så fort jag blev sugen på godis igen så gik jag fram till trappan och då ropade hon. Gubben skrattade och sa att jag var full i fan, vad nu detta betyder.
Nu sover alla i hela huset, bara gubben och jag är vakna. Men snart kryper jag in under sängen och sover gott till ungefär halv fem då gnäller jag lite framför gubben och då lyfter han upp mig och lägger mig där hans långa ben viker sig. Knäveck heter det visst?

Vov!
Goza von Järnepalm