Vilken chock, det kom vatten från himlen...

Man skall fundera efter före vad man skall hitta på.

Gubben öppnade dörren när jag skällde och ville ut och pinka. Jag rusade ut allt vad jag kunde och gjorde mitt vanliga hopp från dörren och ner för trappan. "splasch" sa det och så gled jag som ett curlingklot och slog nosen i grindens galler. Plattorna på gården var full av vatten och det strilade ner på mitt huvud från himlen - Ha ha nu är du en riktig curlinghund, iväg och pinka med dig så vi kan gå in igen skrattade gubben. Jag sprang det snabbaste jag kunde ner till min pinkehörna och så gjorde jag misstag nr två Full fart runt bprdet ute på tomten ett hopp upp för trappan och ett nytt in i huset..."swosssch" så curlade jag på magen in under köksbordet. Med bena rakt ut låg jag ett par sekunder och undrade vad som hänt. Gubben han skrattade så han fick tårar i ögonen...

-Du får ta det lugnt när det regnar och du blir blöt om både tassarna och magen sa han när jag hämtat mig från äventyret. Då tänkta jag att skratta du men nu skall du få. Jag drog igång med världens race runt hela lägenheten och samtidigt skällde jag allt vad jag kunde dödade alla plastflaskor som låg på golvet och försökte flera gånger hoppa upp i soffan och på sängen i sovrummat. Jag blev tröttare och tröttare men jag gav mig inte gubben skulle få för att han skrattade åt min olycka. Han bara satt och tittade på mig, sa inte ett knäpp.

När jag till slut gav upp för jag hade nästan ingen luft kvar efter allt skällande så sa han bara lugnt och stilla. -Håller du på så där varje dag så åker du tillbaka ner i soptunnan. Sedan gick han och hämtade en bit godis och gav mig när jag låg tyst och stilla. Med andra ord är det bättre att ligga fint och tyst än fara fram som en vettvilling runt huset.