Sitt! Säger gubben när han stannar, då vi är ute och går...

De är fan i mig inte lätt att kasta sig ner och sitta i tid och otid när man är 11 veckor

...det är banne mig inte det lättaste skall ni veta. Benen far åt alla håll och röven, på grund att jag saknar en del av min svans som kan ta emot den svänger som ett bowlingklot lite hit och dit. Gubben han skrattar och säger bara håll ordning på skånkarna gumman min. VILKA JÄVLA SKÅNKAR!? Undrar jag. Han försöker hjälpa mig och faktiskt så går det bättre och bättre för varje dag och nu vet jag att när gubben sätter ner bägge fötterna på asfalten (det heter så den svarta vägen) då sätter jag mig ner. Det blir inte rätt alla gånger med jag får beröm, Kli under hakan och han säger att jag är en duktig flicka. Idag kastade han kulor och jag tro inte att det gick så där bra som han hade förutsett, men han var glad och pigg i alla fall och vi trampade hem från tant Sally glada i hågen. Vi gick på Gran China och han käkade en fin söndagsmiddag. När vi kom hem hade han gjort i ordning en riktig lyxskål till mig så jag blev superglad och slafsade i mig allt på nolltid. Nu skall vi sitta och se på TV och gubben skall dricka grogg. -Det här var länge sen sa han och blandade ihop flera flaskor av konstiga vatten, fy för den lede ,det kan inte var gott och nyttigt....

Vov!
Goza von Järnepalm