...åkte ner till havet och skramlandet med gubben och hans vänner igår igen. Nu har jag varit där fyra gånger och det börjar bli segt som bara den...Vill hellre vara hemma och köra race böand vattenmelonerna. Det har kommit nya som jag skall ge mig på när inte gubben ser...
Här vid gubbens fötter är det tryggt att ligga och jag kryper ner och lägger mig så fort han sätter sig ner. Nu är det så att den här gubben sitter inte stilla så lämge så jag får en fantastisk motion av att hoppa upp och ner och följa med hpnom nör han förflyttar sig runt om här i Spanien. Detta mina vänner gör att jag redan börjar få muskler både på benen och framma på bröstet. Om detta fortsätter kommer jag att bli en betydligt större hund än vad gubben ville han. Det gäller med andra ord att sköta sig så bra jag kan så han inte slutar tycka om mig. Han säger i alla fall att han och jag skall leva ihop i resten av livet och så stryker han mig över huvudet.
I natt drömde jag mardrömmar, vaknade och var ganska skraj. Jag väckte gubben och han lyfte upp mig och lade mig i hans knäveck. Då somnade jag om direkt och höll inte på att hinna vakna när det var dags att gå ut och morgonpinka. Men gubben är en lurig en så han lyfte helt sonika ut mig på trappan och jag sprang allt vad jag orkade bort till mitt pinkeställe. Sen fick jag beröm och gubben sa att vi skulle sova en stund till. Sov jättegott och drömde att jag sprang med tant Sally och tant Hjärtrud längst med den Rosa Saltsjön....-Hej vad du har bråttom, hörde jag gubben säga och han höll om mina korta ben..
Jag har inte tappat mina sylvassa hörntänder ännu och jag gillar att fajtas med gubben. Jag har fått en svångrem, konstigt ord,men den gillar jag att slåss om. Jag vet att gubben egentligen är starkare än mig, just ni i alla fall men vänta bara. Han låteer mig vinna nästan jämt. Men ibland måste jag släppa och då sticker han runt huset med livremmen och jag efter.
Vi har det skapligt ihop gubben och jag. Igår vågade jag inte släppa honom så långt bort för jag kom ihåg hur rädd och lessen jag blev när han försvann och gömde sig bakom en buske när vi var ute och gick. Nu har jag stenkoll på vad han sysslar med. Vi syns!
Vov!
Goza von Järnepalm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar