måndag 21 september 2015

Attans vad det gjorde ont men jag skrek inte...

Gasbinda runt nosen?
Idag var en obehaglig dag i mitt lilla liv. Jag har fått den sista rabies sprutan och så har man satt ett datachip i nacken på mig så nu tillhör jag gubben för alltid och ingen kan komma och ta mig. Då har giubben rätt att kasta dem i en soptunna dit de kastade mig.

Men attans vad det tog ont. Den snälla flickan i receptionen och tant veterinären (det har varit tre olika djurdoktorer som kollat mig) lindade en mjuk trasa runt nosen och runt mitt huvud för att jag inte skulle bita dem. -Det här gör lite ont sa veterinärtanten och så höll den unga tjejen fast mitt lilla huvud mot sitt bröst. Gubben strök mig över huvudet och sa att jag skulle vara en duktig flicka och så fotograferade han hela proceduren. Det tog ont och jag ryckte till lite men jag skrek inte och då pussade tjejen mig mitt på nosen och kliade mig bakom örat. Du är en tuff liten tjej du, sa hon.

Aj! Chippet in i nacken
Inte nog med detta då vände de på mig och skulle ge mig en rabies spruta i rumpan. Det sved till lite det men men nu är jag klar för att upptäcka hela vida världen. När det sved i rumpan på mig sved det också i gubbens plånbok så det blir väl bara att sitta hemma och se på TV restan av månaden och ett par dagar framåt, kan jag tänka.
Jag fick en blå passbok så nu är det bara att dra iväg, fast jag måste vänta ett ta så att allt sätter sig tillrätta. Skall ta det mycket lugnt en vecka, sa veterinärtanten, hur nu detta skall gå till.



Scanna och kolla att det funkar
När veterinärtanten fyllde i och skrev ut mitt pass så fick jag lite godis av tjejen som jag gillar väldigt mycket, hon gillar nog mig med för jag fick en påse godis med mig hem utan att gubben behövde betala för den...
Inga problem med min klo den var ok och de tyckte att jag var i gott hull vad nu det innebär, jag kanske är för tjock? Nåväl detta justerar väl gubben om det skulle vara så att jag äter för mycket.





Aj igen! Rabies i rumpan! Klar!
Känner mig lite vissen och tänker krypa in i buren och sova en stund, släpper vakten till gubben så jag får vila ut efter denna ansträngande förmiddag. Även om det var lite jobbigt så nu är jag klar och jag är bara gubben och vår familjs hund, ingen kan komma och säga något annat. Jag är lycklig för att jag fått ett blått pass (borde ha rosa till oss tjejer) det innebär visst att jag kan få följa med till Sverige nästa gång, det vore väldigt spännande tycker jag

Får väl försöka att ta det lite försiktigare några dagar så att allt hinner lägga sig tillrätta. Jag är ju inte så stor och veterinärtanten trodde att det var lite Poneco Ibanez i  mig också? Bara jag inte får pröjsare som de brukar ha!


Vov!
Goza von Järnepalm

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar