Idag har jag löpt och tant Sally med...

Vi passerade gubbarnas berömda stenröse på väg från Montesino. Stopp och
stenläggning innan vi fick fortsätta. Knepig idé det här tycker vi hundar.

Ibland får min gubbe och tant Sallys gubbe konstiga ryck. Vi går hundrundorna på kvällen, tre olika skall det bli just nu har vi en men vi skall visst ta en runda nummer två i kväll, låter det som. Tidigt som attran idag så for de upp till Montesino som platsen  heter, på jobb, sa de. Vad händer jo de lämnar tant Sallys gubbes bil där och så fick vi gå hem. Ganska långt men vi fick löpa på som bara den jag och tant Sally. Är lite jobbigt för hon älskar att jaga kaniner och hon är både snabbare och smidigare än mig och kan göra tvärsvängar. Det kan inte jag för när jag väl fått upp farten så tar det en stund att stanna, tror att min kropp är lite felkonstruerad för jag har fått en massa muskler som både bromsar upp och skjuter på. Ofta vid fel tillfälle...När detta inträffar så brakar jag rätt in bland buskarna så det ryker om det...

Jag försöker bromsa upp hennes iver i att få tag i kaninerna som ju inte gjort oss någonting annat än skitit på marken. Jag brukar ta mig en liten plutt ibland när inte gubben ser för då blir han jätteförbannad. -Åt inte kaninskit vrålar han, då skäms jag lite för jag får ju god mat hemma varje dag. Jag har sett att tant Sally tar sig en liten plutt hon med när inte hennes gubbe ser.

Men tant Sally hon är enveten som en röd gris och skall promt sätta fart på kaninerna. Och detta gör hon med besked skall ni tro.. Det går med en himmelens fart när hon sätter iväg. Jag kan hänga med de första 10 men sedan försvinner hon in bland buskarna. Våra gubbar hojtar som galningar och tant Sally låssas inte höra, jag hör bra trots att elaka människor har klippt av en stor bit av mina, fast jag sympatiserar med min kompis och verkar inte lyssna heller. Innan min gubbe börjar låta som en böneutropare vänder jag om och lunkar sakta tillbaka. Tant Sallys gubbe han får hoppa och krigsdansa, svära och vråla innan hon lite försynt tittar fram bakom en buske och sakta trippar tillbaka igen. Hon är en jäkla luring, tant Sally. Inga kaniner och hon är hur lydig som helst. En kanin och hornen växer ut i pannan på henne ;)

Tant Sally försöker lära mig att spåra upp kaninerna för hon tror att jag med min tunga kropp kanske kan få den att bli livrädda och då hinner hon ifatt dem och kan bita dem i akterkapellet. Jag försöker hänga med i lektionen men jag gillar allvarligt inte att jaga kaniner över huvud taget. Inte än i alla fall.
Hur som helst idag fick vi löpa av bara tusan både hon och jag. det känns fint och nu ser jag fram emot den nya hundrundan som börjar efter middag här hos oss. Gubben skall steka isterband med stuvad potatis vad nu detta innebär? Någonting som heter rödbetor skall det visst finnas till. Ha en fin dag

Vov!
Goza von Järnepalm

Nu tror alla att jag skall börja löpa?

Folk är ett konstigt däggdjur. Alla runt omkring gubben pratar om att jag snart skall börja löpa? Jag har ju sprungit ända sedan jag var fem veckor men ingen tycks ha märkt detta. Skall speeda upp farten nästa gång en del av tanterna kommer hit så var det då fanken om jag inte skulle visa dem att jag redan löper.

Jag blev super, super lycklig när gubben kom hem igen och nu hänger jag honom i hasorna varje minut. I går tittade han på mig och strök mig på huvudet och sa att -Jag tror att du har käkat dubbelhäftande tape din lilla get för du sitter klistrad vid mina byxben. Han har lovat att han aldrig skall lämna mig så jag litar på det men förra gången tyckte jag nog att han var borta lite för länge, det sa tant Sallys matte Git också, hon såg det på mig att jag höll på att längta ihjäl mig.

Kolla in vad stor och stilig jag har blivit. Nu är jag redan 7 månader

och börjar bli en stor hundtjej. Jag och gubben har det bra men vi

skall försöka flytta för huset vi bor i är så mögligt att det är farligt

för oss att bo kvar här. Vi får se vad gubben hittar åt oss. 

Är lite smådeppad på bilden för jag hade just blivit påkörd av en

cyklist som inte såg sig för. Gubben slog inte ihjäl honom men

det var nog väldigt nära. Han försvann i ett dammoln när han

väl kom upp på cykeln igen, Panikslagen och illstirrande på gubben. 

Fick inte så ont som jag trodde, är ju mjuk och smidig i kroppen.

Jag blev nog mest rädd och gubben likaså, lite ruskigt var det allt.

Vov!

Goza von Järnepalm